Igår pratade jag med mor min, om det som hände. Ja skammen, ni vet. Då sa jag att jag inte behöver presentkort och att det kanske var dumt att önska mig det. Då hör jag besvikelsen i hennes röst, det var ju enkelt och bra att ge ett presentkort. Det sluta med att jag får pengar...i ett kuvert....då får jag handla det jag mest behöver.
Ska nog hinta på ett ultrafint skrivet kort med alla signaturer från familjen så att jag har något att titta tillbaka på när man har en "gå igenom gamla minnen"-dag. Gör ni sånt? Att ni spar på kort och fina brev och läser dem någon gång vartannat år? Eller slänger ni grattis kort och sånt?
Jag tror tom att jag har kvar ett kort jag fick av en gammal kompis som jag inte har kontakt med. Men varje gång jag ser det kortet minns jag vår vänskap och hur roligt vi hade det från 8:an till någon gång i gymnasiet.
Nää nu ska jag sluta lata mig och ge min kurrande mage lite gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren!