En baksmälla utan baksmällan...

Känns konstigt idag, har en dag då allt känns fel. Det är kallt och grått ute nu när jag sitter på min balkong men jag klagar inte- känns ungefär på samma sätt inom mig. Kanske inte lika kyligt men grått, om jag ändå hade något att verkligen skylla på. Alla har väl sånahära dagar? Jag är inte hungrig på något men ändå bör jag äta, har liksom suttit hemma hela dagen och då får jag ångest. Varför gör jag inget? Varför har jag suttit hemma hela dagen? I fredags fick E ett mail (han ligger och sover på soffan...att inte göra något är tydligen rätt utmattande, jag vet eftersom jag låg och sov där alldeles nyss) där dom skrev att VD:n skulle kontakta honom. Mao är han vidare- fanskap. Vill inte få det här alternativet, vill inte behöva välja vill inte ge upp något bara att få vara. Vi får iaf veta mer nästa vecka, känns...konstigt.

Min stora syster är gravid, hon är snart i fjärde månaden (lite lyckokänsla). En lite kula syntes på hennes mage redan, jag hoppas jag får träffa henne igen innan bebisen kommer till världen. Man missar så mycket :( Hon är dödens om hon inte sätter igång och bloggar, när man bor så långt ifrån varandra så behöver man faktisk följa varandras liv genom bloggen. <3

Jag ska fylla 28 om lite mer än en månad...vilken ångest jag har inför det. Jag är gammal....haggig och grinig!

Jag känner för att gråta men har för mycket ångest i kroppen för att gråta och har inget jag egentligen kan skylla på- fy vad deprimerande detta inlägg blev men jag hoppas att om jag skriver av mig så kanske jag mår bättre. Alla har väl rätt till att må dåligt? Man är väl inte sämre för det?