Alltså jag måste nog vara en av dom känsligaste människorna i denna jord, så fort jag läser/hör/ser något sorgligt (och då tänker jag huvudsakligen, romaner/musik/film) så blir jag helt omtumlad av känslorna. Jag kan börja storgråta för att jag känner sorg för en äldre man som inte har någon (film, fasiken också känner hur tårarna närmar sig) eller hur någon upplevt hjärtesorg (som den här grymt fina låten från Adele.)Jag lever in mig i musiken/filmen/boken och tar med mig känslorna ett tag efter, tycker synd om min baby. Han får verkligen leva med en labil brud men jag tror det är därför jag inte klarar av skräckisar kommer må dåligt i en evighet efter en skräckfilm. Eller för mörka drama filmer, det nästan måste vara lyckliga slut för annars blir jag deprimerad några dagar, känner ni igen er eller ska jag söka hjälp?
Om du behöver söka hjälp så kan vi söka hjälp tillsammans haha :) Jag blir lite så av musik, just därför jag är en lyrics-tok. måste MÅSTE läsa texten ordentligt om jag gillar en känslolåt :) Countrygirl in me you know! ;)
SvaraRadera