måndag 12 mars 2012
Det knakade så mycket att det brast...
Jag vill inte ha frågor eller massa samtal, jag vet bara att vissa beslut är svåra att ta men man måste ta dom. Även om det är läskigt och jobbigt så är det i längden mindre jobbigt och tärande. Ett invant beteende förändras inte, därför ser jag inget annat alternativ. Jag ser inga förändringar och jag vet att jag Desperat letade efter ett tecken om förändringar!!
Jag har två veckor på mig att se till nå ett mål, får se om jag når det.
Jag skriver igen när jag orkar, när jag tycker saker och ting faller på plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:/ hmm... finns här om du vill prata vännen! kram
SvaraRaderaMen Gaby, vad jobbigt för dig! Kom ihåg att du inte är ensam...dina vänner finns här för dig!
SvaraRaderaMassa kramar från Uppsala