Eftersom E har kommit till tredje steget i intervjuerna så kan jag börja berätta lite om vad som får mig att grubbla dag och natt, får mig att vakna stressad mitt i natten och få rmig att knyta ihop händer och bita ihop hårt med tänderna i sömnen. E har blivit erbjuden ett jobb i USA, ett kanonjobb men det ligger i San Fransisco. Det betyder att det inte bara är en "flytt" till USA utan till andra sidan av USA! 9h tidsskillnad (sommartid)!! Dock är det intervjuer som måste göras och inget är ännu bestämt, jag känner för att berätta detta för jag har så mycket känslor som måste ut och jag vet inget bättre sätt än att får ur mig det på alla sätt och vis (prata med vänner, blogga osv).
Vågar jag flytta till San Fransisco och vara beroende av min baby den tid vi är där...på obestämd tid??? Kan jag säga hejdå till min familj, mina vänner (dom har känt mig sen jag var 16år, dvs öööhh 5år..heheh skoja...12år GULP!), mitt liv och mitt jobb här för att följa med min kärlek? Kan jag offra min kärlek om jag inte vågar? Blä! Har så mycket tankar som upptar min vakna tid, har en klump i bröstet som jag vet kommer orsaka smärta på något sätt om E får jobbet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för kommentaren!